Under flera år i min barndom var sunebandet i kassettspelaren lika självklart som kudde och täcke när det var dags att sova. Detta ledde till att jag, ännu idag, kan recitera episoder som "sune får goddag-goddag-sjukan" och "sune får en spruta" fritt ur minnet. Det har också lett till att jag för alltid kommer att förknippa sune, och kanske framför allt berättaren sören jocobsons röst, med min barndom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
detta kanske även hade att göra med att du hade barndet i din bandspelare när man ttände lyset i din toa..hehe..?
Det kan tänkas finnas en viss koppling där ja!
haha, jag har fortfarande i huvudet när du reciterade sune får en spruta.
Det här är ju så bra. Potatis
Skicka en kommentar