Jag förväntar mig att det när världen oundvikligen går under spelas liknande musik i våra öron. Jag förväntar mig att liknande bilder ska passera oss revy, och att en liknande dynamisk stillhet ska infinna sig. En värld kan vara så liten som dina egna tankar, en värld kan då och då behöva slås i kras för att få växa på nytt - starkare och vackrare.
We are the massacre:
PS. Prettokontrasten till Eloise är enorm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vackert! men ja, prettokontrasten är fantastisk.
Skicka en kommentar