Jag tänkte länge på hur jag skulle bemöta temat jag själv hade lagt ut. Det är till och med så att jag har suttit i flera timmar och letat efter någonting bra nog eller roligt nog eller bara i alla fall lite oförutsägbart. Jag har snöat in på videos med Magnus Härenstam och Peter Stormare. Jag har tittat på ICA-reklamer och jag har bläddrat bland gamla Så ska det låta-klipp.
Efter, som jag sa, flera timmar tänkte jag att tanken med hela det här är väl egentligen inte att det ska vara så oförutsägbart eller perfekt eller extraordinärt som möjligt? Rätta mig om jag har fel, men jag tänker att det är bra som det handlar om att ta det man känner just då.
Och just då kände jag att den enda bit av film jag ville visa till detta tema var "The first day of my life" med Bright eyes. Det må vara förutsägbart som bara den, och de må vara lite cheezy. Men varje gång jag hör den låten, och speciellt om jag ser videon till, känner jag mig lite mer kärleksfull, lite friare och lite mer känner jag att livet kommer nog lösa sig till slut.
Då spelar det ingen roll att det är lite cheezy.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar