Jag brukar ofta tänka att gränsen som skiljer mina naiva ungdomsår från de allt mer cyniska vuxenåren symboliskt reprensenteras av upptäckten av bandet Slowdive. Slowdives mjukt svävande musik slår an en ton som aktiverar de sentimentala nostalgidrömmande strängarna som varsamt sitter spända någonstans inuti mig. Låten Alison var den första låten som jag hörde av Slowdive - som förutom att sätta nostalgiska strängar i gungning får mig att känna att jag är här, jag är nu och livet kommer bara att bli bättre än en eftermiddag i December.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
roligt att få höra dig sjunga, peter!
haha, Alison var den fösta Slowdive låt jag också hörde. Fick den på ett blandband. Så jävla fin.
Har den på min julkalenderslista, men du hann före mig. fint att du sjunger och spelar själv. guldstjärna. du är fin!
Skicka en kommentar